HÄR ÄR JAG!/Ögonblicksteatern

Alla människor oavsett ålder har rätt till kultur. Även de allra minsta. Ögonblicksteatern har lång erfarenhet av kulturupplevelser för mycket små barn. Utifrån helt nya bilder av Stina Wirsén och med inspiration från hennes böcker för de allra minsta, har Ögonblicksteatern skapat en teaterupplevelse med tema självporträtt och identitet. Tillsammans med vår publik utforskar vi den närmaste världen och oss själva. Målgrupp 6-18 månader.

Föreställningsinspiratör Stina Wirsén
Regi Johanna Salander
Musik Anders Öhberg
Scenografi Sofia Stattin
Kostym Karin Ågren
På scen Stefan Andersson/Sara Gallardo och Karin Larson

recension:

"Jodå, teater för små bebisar funkar visst"

För tio år sedan höll jag ett föredrag om svensk teater i Tokyo. Bland annat visade jag bilder från och presenterade "Babydrama", Suzanne Ostens uppsättning för bebisar på Unga Klara. En bildad, grånad herre i publiken skrattade mig rakt i ansiktet. Något så tokigt hade han aldrig hört talas om.
   Men droppen urholkar stenen. Scenkonst för tultarna, smååringarna och bebisarna – kära barn har många namn – har blivit en spridd och alltmer vanlig företeelse. Prenatal- och hjärnforskning tillsammans med barnkonventionen, mänskliga rättigheter och synen på individens utveckling bildar en solid grund för konstnärligt arbete för de minsta: böcker, musik, performance, teater och dans.

Small size är stort
   Small size heter ett nätverk som sträcker sig runt hela klotet från Kina till Kamerun och till, i vårt fall, norra polcirkeln med Small size days i helgen som gick. Teater Tre i Stockholm är med i EU-projektet inom nätverket, och Ögonblicksteatern gästade med sin ”Här är jag!” efter Stina Wirséns bok i Johanna Salanders regi.
   Ögonblicksteatern börjar försiktigt och lågmält, men snart är svängningstalet stort med Stina Wirséns distinkta bilder av arg, ledsen, glad på små ansiktsstora kuddar.

Fokus, kontakt, intresse
   Från enkelt svart-vitt går uppsättningen till brokigt och prickigt. Från det stillsamma till tittutlekar i ridån, ljudäventyr (svisch och stamp) och en epilog med en liten jamsession. Minimala nästippar uppmärksamt vända mot händelsernas centrum: teater, minsann!
Som så ofta när det gäller de yngsta; det är som all teater, fast mer. Ännu mer fokus, ännu mer beroende av kontakt och överenskommelse med publiken, ännu mer beroende av genuint intresse, respekt och känslan av ett delat universum.
Småpluttarna, sex till 18 månader gamla, har tagit plats i det offentliga rummet. Ehuru litet, så är det stort.

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida.